Somebody like you

Ibland känner jag min lite som hugo i dethär datorspelet man alltid spelade när man vart liten, ni vet när han knackade på skärmen och sa "sista chansen nu"  jag känner mig lite som han, att jag säger att nu är det sista chansen, och sen är det kört, men vet ni vad, det gick faktiskt att starta om spelet, och spela det igen, och hade man hållt på ett tag så var man ju ganska duktig på början, så det fixade man sig igenom lätt, och sen kom man till stadiet där hugo alltid fick knacka på skärmen och säga åt en att skärpa sig, sista chansen nu! Livet känns lite så, att jag tänker för mig själv att det är sista chansen, men lik fan startar jag om det helvetes spelet gång på gång och leker mig igenom början, och när det går fel så säger jag igen att nu är det sista chansen! och så håller det på!
Jaa, luddigt jag vet, men sen är ju jag också mästare på liknelser när det gäller saker som jag ändå inte riktigt vill visa för alla, som gröten och mackorna eller Bmw och leksaksbilar, allt är bara liknelser, riktiga människor och riktiga problem, fast på ett helt annat sätt!


jag vet en sak, ni har förmodligen alla hört Somebody like you - keith urban, lyssna på den igen, den är ruggigt bra! Youre the Voice - John Farnham är också fina grejer!











tack å hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0