Johanna

Jag tror att vi är många som funderar över om livet verkligen är värt att kämpa för eller om man borde ge upp, om det som tynger en är för tungt för att klara av, hur skönt det bara hade varit att försvinna och sluta tänka på det, sluta känna mer! Dom senaste två åren har jag tänkt så ofta, jätteofta, men jag har alltid kommit fram till att jag fått livet av en anledning och att det är till för att levas till den dagen det är slut!

Men det finns dom som kommer fram till det motsatta, att det är bäst att tacka för sig och avsluta, på ett sätt kan jag tycka att det är lite egoistiskt, jag kan bli lite arg, men sen förstår jag också varför man väljer att tacka för sig, man ser helt enkelt ingenting annat ingen annan utväg, så är det bara! 


Denna veckan har varit hemsk, i måndags fick jag reda på att min mormor har fått cancer, och jag önskar av hela mitt hjärta att hon inte kommer tacka för sig, utan fortsätta kämpa på och besegra den jävlen! Min mormor har alltid varit lite speciell, det var hon som ställde upp och öppnade sitt hem när pappa omedvetet sa till mig att dra, och det var alltid hon som la armen om mig när jag grät och sa "johanna, det är inte ditt fel att han är en skitstövel" Det är hon som kört mig till busshållplatsen i vä varje morgon, och det är vi som har jonglerat med clementiner och haft musiktävlingar i bilen i brist på sysselsättning, men det är också vi som har bråkat om det mesta från olika åsikter om vilken sida osten ska vara på till att jag är en jävla latkorv som aldrig hjälper till! FAN jag vill att det ska vara samma sak förevigt!
Men vi ger inte upp hoppet, vi klarar detta och hon kommer bli frisk, så är det bara!


dagens låt blir Let God Send His Angels - Leaf  för att bara lyssna!