Johanna

Sitter och tittar på körslaget i all min ensamhet, kom och tänka på att i mina yngre dagar, då jag bodde hemma, fanns det inte en dag jag inte hade något att göra, det var jag och Sara/grannen, vi var oslagbara, vi åt där et var godast mat, och med bara en km mellan oss så behövde vi aldrig oroa oss för att vi inte skulle kunna ta oss dit eller hem, det var cyklen som gällde, vi praktiskt taget levde hos varandra, tandborsar det var något som alltid fanns hos varandra, och vi sov där vi somnade!

Det finns ingen sån nu, någon kompis som man bara kan åka till och vara, sova där man somnar och äta där det är godast mat, eller är det kanske så att jag blivit för gammal?


Imorgon är det jag som sätter mig i bilen och kör några spelare i laget för att titta på match mot Pandora! Hoppas verkligen det blir vinst, jag menar, det är inte lång tid kvar till premiären, och Åsum satsar på fyran ;D
Fotboll är livet!!




Pussar