Nu eller aldrig?
"vem är jag, och vad vill jag?" Den frågan kan jag inte svara på, och jag tror det är många med mig som har svårt att veta svaret på det, och det är säkert många som frenetiskt söker svaret på frågan också, men ska jag vara ärlig, tror jag att vi ska låt det vara så, när man är 18 är man inte vuxen, även om samhället anser det, men du kan nog inte veta vem du är, du har ju trotts allt bara levt ca en fjärdedel av ditt liv, och jag anser att man aldrig kommer veta vad man vill, i alla fall inte i längden, visst vi har drömmar, men när du väl nått din dröm, är det verkligen det du vill??
Sitter här mitt i natten ska upp tidigt imon, men datorn är datorn, läser gamla inlägg och blir förvånad över hur saker och ting förändras, jag står för allt jag har skrivit fortfarande, men ta mig tusan, så som jag kände bara för några månader sen, så känner jag inte längre, det går upp och ner liksom, jag känner mig lite närmre livet på ett vis, som om att jag insett att det är påriktigt och att det är dags att börja prioritera, jag tror att det kommer med allt ansvar och alla tunga uppgifter som läggs på axlarna.
Jag tror att alla undervärderar sig själv å vad man kan, jag har aldrig sett mig som särskillt duktig på det jag sysslar med, men när jag får höra det från folk som varit i branchen i fler år än jag överhuvd taget gått i skolan, då blir det lite som en press, att prestera och göra det bättre, och framförallt ta vara på vad man kan!
Nu när jag fått detta ur huvet kan jag äntligen få ro till att sova, ha de fint!
Och så var det dethär med att uppskatta vad du har!
